Klockan är 17.00 och tiden kunde inte gå mer sakta. Sitter såklart på jobbet och det är sjukt stressigt idag... Haha, där var jag förjävla rolig alltså. Näe, det är dött som vanligt och jag börjar tröttna på mina fyra skivor nu. Jag längtar hem nu, vill äta mat och mysa ner mig med Pat och mirrarna i soffan. Mina mirrar, dom är som mina barn dom. Jag älskar dom och deras härliga personligheter. Sigge brukar väcka mig om han märker att jag har öppnat ögonen en gång. Då är han där med tassen och liksom krafsar på en. Sen är han ju så sjukt söt också. Ebbe kan prata, det är nästan så att man hör vad han säger alltså. Sigge kan inte prata, han liksom brrrauar fram jamet med en väldigt pipig kattungeröst. Vad är det jag skriver egentligen...det här är resultatet av min uttråkighet. Jag är tvilling för gods sake, vi behöver utmaningar, annars blir det såhär.

Imorgon blir det kräftor igen, sen blir det surströmming hos mamma till veckan. Gott! På lördag ska jag och Patrik på Selånger och äta gratis korv, snacks och annat gott. Blir nog en mysig helg iaf.

Ja, idag blev det mycket skit bara, så jag säger hej då nu.