Idag när jag och Christoffer på jobbet står å hjälper en kund som håller på att ska köpa biosystem och diverse
stora lådor som täcker upp hela utgången, så säger en annan kund till honom om han kan flytta på grejerna lite
för hon har lite svårt att komma fram för hon är lite hjulbent, vi tittar båda på henne...hon är rullstolsbunden.
Vi skrattade rätt mycket, och tyckte hon var dödsskön och hade en kanon inställning till livet...men jag kände ändå
en konstig känsla efter att hon sa sådär om sig själv. Hm..var det fel av oss att skratta? Ibland är det svårt.