Today har jag jobbat, som vanligt. Slutade två, så jag slapp vara där hela dagen. Mamma kom förbi och drack en kopp kaffe och sedan gick jag och Patrik till hans mamma. Vi fick varsin t-shirt, karra och jag fick två armband. Fick en snygg gul wesc t-shirt, nöjd! Patrik fick en Adidas.

Min lillebror fick hjärnskakning i helgen, så han mår inge vidare. Han ringde inte ens mamma när det hände! Han är helt otrolig, man kan liksom dö om man somnar när man har hjärnskakning. Jag har fått hjärnskakning en gång i hela mitt liv. Det var sommarlovet till jag skulle börja 7:an. For med pappa och hans dåvarande tjej Marie till Norge, då jag, brorsan och pappa stod och fiskade på en jättebrygga. Pappa gav upp och gick tillbaka till tältet på campingen, medan jag och brorsan stod kvar. Bryggan var uppstöttad med stora bumlingar på varje sida, så när vi skulle gå tillbaka så hoppade vi ner på stenarna och jag sa till brorsan att vi skulle gå försiktigt när vi höll i fiskespöna. Så vi hoppade försiktigt ner på varje bumling, rätt som det var så var jag helt plötsligt i luften och slog huvudet på varenda sten innan jag landade på marken där det låg sylvassa tågrälsstenar. Jag trodde att jag var död om jag ska vara ärlig, allt var svart. Tills någon sprang fram till mig och skrek "Do you speak english?", då vaknade jag till men blundade fortfarande eftersom smärtan var helt outhärdlig. Jag skrek tillbaka "NEEEEEEJ!" och han frågade om jag var svensk och jag svarade ja. Sen kom pappa springandes och plockade upp mig. Jag frågade om jag blödde, för det smärtade, sved och kändes blött i hela ansiktet. Pappa sa att jag inte blödde, men min lillebror sa "Joho, det gör hon ju visst ju!", det är roligt med småbröder som inte förstår när man ska vara tyst. Pappa tyckte vi skulle åka till sjukhuset, men hans tjej Marie tyckte jag skulle gå och sova en stund. Jag visste inte bättre, så jag åt en Snickers och sen däckade jag. Efter ett tag vaknade jag av att jag mådde så sjukt dåligt, kröp ut ur tältet och spydde precis vid ingången. Min bror skrek "Neeeej, inte Snickersen!", som att det var det viktigaste. Vi bestämde oss för att åka hem den dagen och när jag kom hem till pappas dåvarande tjej, tittade jag mig i spegeln för första gången efter olyckan och blev helt chockad. Såg ut som jag varit med om värsta bilolyckan eller nåt, stort sår över hela ansiktet från pannan till hakan. Sen ringde jag mamma, hon blev snortokig på pappa såklart. Jag kunde faktiskt ha dött, så kom ihåg det alla; Somna aldrig när ni har fått hjärnskakning! Raka spåret till sjukhuset, där doktorn får bestämma om det är lugnt eller inte.